Dagsformen varierar och idag borde jag inte gått upp


Kom till jobbet för 20 minuter sen. Försöker finna motivationen till att släppa mobilen och börja skriva på en utredning. 

Det regnade på vägen till jobbet och jag hade mycket att bära. Eller nej, det hade jag inte men mina muskler var helt utpumpade när jag kom fram. Det lät så mycket under den tio minuter långa promenaden. Knappen till övergångsstället pep, bilarnas läte när de körde över blöt knögglig asfalt. Igår var jag fylld av energi, idag orkar jag knappt ta mig fram. 

Fyllde på min vattenkaraff på jobbet. Tog kaffe i automaten. Tog en halv minut senare tag i karaffen igen för att fylla den. Den var redan full. Kalender och checklistor är mina bästa vänner just nu. 

Kämpar en timme i taget på jobbet. En utredning, ett kort möte, ett hembesök och ett byråbesök. En lugn dag. Vi får se vad jag hinner med. Jag tar det lugnt. 

Halt!

Livet går inte att pausa men jag gör så gott jag kan för att dra i nödbromsen. Jag måste börja sätta gränser för min egen skull. Det är dags att gå från medvetenhet till agerande. 

Just nu skalar jag ner mitt liv till minimum ansträngning. Jag tackar nej till saker jag älskar och avbokar saker som sedan länge är planerade. För att vända denna nedåtgående spiral finns inget annat att göra. Jag måste börja leva mitt liv för mig. 


Det värsta som kan hända är att det går åt helvete

Vägen fram till väggen är olika lång för olika människor. 


Min väg är dessvärre rakt in och sen igenom. Finns inga andra alternativ. Eller rättare sagt, jag är inte redo för andra alternativ. Jag är en supermänniska, jag klarar allt. Jag hoppas bara att jag slipper gå sönder, för det har jag inte tid med. Jag har fullt upp med att leva och vara lycklig. Har inte tid för tillfälliga avbrott som stör livet i 180. Ignorerar alla varningsklockor och kör bara kör. Kör på tills jag dör. 

I helgen erkände jag för mig själv att jag är utmattad. Egentligen, men jag låtsas inte om det. Idag erkände jag det för min chef. Hon blev mer orolig än vad jag själv är. Jag är verkligen inte bra på att ta hand om mig själv. Det är väl kanske inte så konstigt när man hela livet fått lära sig att ta hand om andra. 

Time will tell. Brakar det får det nog braka rejält för att jag ska reagera. Nackdelen med att vara härdad och byggd av stål och smärta. 

Jagar ikapp drömmar

Efter regn kommer som vanligt solsken. Mitt i allt känns det oftast som om man ska drunkna innan det vänder. När solens strålar väl värmer igen känns det som om regnet aldrig föll. 

Jag mår rätt bra igen. Världen har knakat i sina fogar men jag har faktiskt stadigt stått kvar. Jag har en annan stabilitet i mitt liv idag. Det ska mycket till för att slå ner mig helt idag. 

Det är dags att sätta upp nya mål i livet. Något att sträva mot. Ska livet vara så här dag efter dag, år efter år? För en gångs skull är det fridfullt i mitt privatliv. Här råder kärlek och trygghet. Stabilitet och absolut inte tråkigt. Någon att bygga en dröm med som vi båda sedan flyttar in i. Men den övriga meningen. Vad ska man sysselsätta sig med? Är det meningen att jag ska stämpla myndighetsbeslut livet ut? 


Jag börjar samla på mig modet för att hoppa. Ramla in i drömmar om det jag alltid trott varit omöjliga och orealistiska. Vi får se vart det landar. Det värsta som kan hända i livet är att det går åt helvete. Jag kommer alltid klara mig, för jag har hittat stegen som leder från helvetet och vet hur man klättrar upp igen. 

"Jag har letat och letat efter en sådan blogg som jag vill läsa, men inte riktigt hittat den!"

"Så du skrev den själv istället". 

Skrivandet, vart ska du föra mig? 

You where my lesson I had to learn

Det är märkligt hur vi människor fungerar. Att vi är så beroende av markörer för att visa när en fas avslutas och när en annan tar vid. Vi behöver avslut för att gå vidare. Jag blir helt fuckad av ovisshet, ofullständigheter och halvöppna dörrar. 


Något inom mig säger att jag ställs inför samma situation gång på gång av en anledning. Jag har fortfarande inte lärt mig läxan. Man behöver inte lagra alla människor i sitt hjärta bara för att man en gång släppte in dem. Ibland måste man värna om sig själv i första hand. 

There's no greater power, then the power of goodbye. 

Fuck you!

Började dagen med att ramla över en bild på Facebook som en person hade lagt ut. 




Tänker tillbaka på idioter som inte gjorde annat än att utnyttja min godhet för att bekräfta sig själva. Det finns en särskild plats reserverad i helvetet för er! 

Jobb, ett nödvändigt ont

Jobbet, inte så jävla roligt alltså. Längtar efter februari då nya utmaningar väntar. I min kalender står det att man måste acceptera att en fas i livet är över. Jag har förut haft svårt att göra det. Har velat gömma mig i tryggheten i det jag kan. Det går inte längre. Det är dags att gå vidare och nu känns det bara skönt. Jag har gjort samma sak för länge och är sedan länge här på övertid. 

 
Längtar efter friska vindar och att inte bara leva för helgen. 

Time did tell

Det tog sin tid men tiden gav det den lovade. Den läkte såren och livet gick vidare. 


I alla fall gällande en obetydlig kärlekshistoria, som fick den stora meningen att bana väg för något nytt. Evigt tacksam är jag för det. 

Friheten kom efter 28 år inlåst i gamla mönster

Tänk att jag skulle bli en av de lyckliga jävlarna. Den där som lyckades träffa någon, bli kär och bilda en relation som bygger på kärlek och respekt. Att jag inte bara hittade en partner, utan även en bästa vän. Någon jag berättar allt för. Det där som tycktes så avlägset, och till för alla andra utom för mig. Det lyckades jag med. 

Vägen dit var kämpig och jag trodde ofta att jag skulle ge upp. Även om detta kanske inte håller livet ut så var det ändå så värt. Jag träffade någon som fick mig att inte vilja ha någon annan. För jag har redan den bästa. Gräset är så jävla grönt nu så ni anar inte! Allt annat har jag lämnat i det förflutna. Jag har tagit de lärdomar jag behövde på vägen, det var många. Men resten är helt ärligt begravt. 


Det är så skönt att äntligen vara fri från förbannelsen. Jag hittade en man jag kunde älska som inte var otillgänglig. Jag har kommit en miljon steg framåt på vägen. 

Januarislöja

Januarijobb, första veckan tillbaka i verkligheten. Har satt upp nya förhållningssätt för att försöka vända jobbångesten åt rätt håll. Väntar på nya utmaningar och ser förhoppningsvis ljuset i tunneln. 


Januari är en seg månad. Inga planer, inga pengar (jo det har jag väl, men ingen annan har). Kämpar med att uppskatta det lilla i vardagen. Som att kramas med sin kille varje kväll och få somna och vakna bredvid honom. 

Drömde en sjuk dröm inatt. Pappa levde och var helt urspårad. Han hade hemtjänst och öppnade dörren naken för dem och mig. Kunde inte ta hand om sig själv. En obehaglig dröm som tyvärr var realistisk. Hur det kunde ha blivit om han levt lite till. 

Han levde aldrig lite till. 

Det är tomma ord som fastnar för att jag låter dem vara kvar

Inväntar Ana och fikasällskap till lchf äppelkakan jag bakade igår. Jag kör detox på socker, har klarat mig en vecka utan nu. 

Robert är iväg och fixar med bilen. Idag känns det faktiskt skönt med lite space från varandra. Hade en kass dag igår med rastlöshet som kröp runt i mitt inre. I magen bor kaoset, hur mycket jag än sväljer ner det. Det är bara att lära sig leva med, annat går inte att göra. 

Jag är en sprucken vas som är ihoplimmad. Krossad gång på gång, av flera än en. Vissa bitar är så kantstötta att de inte riktigt passar längre. Det gäller att komma ihåg vilket lim som håller ihop bäst. 


Hatar att vissa ord har fastnat. Ord som aldrig var sanna. 

... Men jag har lovat den här gången att jag ska ge allt de säger att jag har.

Det lovar jag för detta är värt allt i världen. 

Årets första

Gott nytt år mina vänner! Hoppas att er nyårsafton var lika bra som min. Det var inget vilt party här direkt, men vad gjorde det när sällskapet och maten var i världsklass. Jag, Robert och hans mamma firade en stillsam nyårsafton här på K-vägen. För min del blev det spiknyktert som alltid de senaste 5 månaderna. Det gör gott i min alkoholskadade själ. Själen som alkoholister har skadat och jag gör mitt bästa för att reparera, nu när jag är vuxen och har möjligheten. 

Hos oss på K-vägen som sagt. Jag börjar vänja mig vid samboskapet nu. Vill inte ha det på något annat sätt. Har inte en enda sekund längtat tillbaka till hur det var innan. Ikväll är min man ute på galej tillsammans med en kompis. Något han är väl värd då han typ aldrig gör nåt utan mig. Själv har jag spenderat dagen med mig själv i soffan. Jag inledde året med att läsa en bok min vän Linus gav mig. Han trodde redan jag hade läst den då den påminner om min egen livsfilosofi. 


Det var skönt med lite tid för sig själv, men om sanningen ska fram så saknar jag Robert jättemycket. Trots att vi i princip umgåtts dygnet runt i över en vecka. Det är kärlek det. 

Hoppas 2015 ger er det ni behöver för att bli hela. Vi hörs som vanligt längs vägen! 

2014- året då livet vände på allvar

Dags att sammanfatta och summera året 2014. För min del började året 2014 likt dess föregångare 2013, i träda. Jag hade efter år av springande beslutat mig för att vila mentalt. Jag behövde en tid av vila för återhämtning. När rastlösheten slutligen väckte mig ur dvalan, började jag för första gången att leva på riktigt. Maj blev startskottet för en ny era, jag valde mig själv och min egen lycka. Jag famlade förvisso i blindo till en början. Jag föll tillbaka i ganska destruktiva banor. Medvetenheten och verktygen jag plockat upp längs vägen, ledde mig slutligen rätt. Jag fann lyckan och fångade den. Jag påbörjade resan mot något nytt tillsammans med det jag alltid sökt, kärleken. 
 
Då var det dags för en bloggtradition som hållt i sig, den årliga nyårslistan:
 
Årets bästa: Att jag lämnade min tidigare relation, det var sedan länge välbehövligt. Att jag träffade Robert.

Årets sämsta: Att jag spenderade 5 månader av året i ett dåligt förhållande.

Årets största bedrift: Jag lärde mig att acceptera den jag var och sluta anpassa mig för att försöka passa in. Jag lärde känna mig själv och gav mig själv syndernas förlåtelse. Jag rev alla mina murar och släppte in andra människor och lät de älska mig. Jag vårdade flera av mina viktiga relationer. Jag lärde mig att trivas i mitt eget sällskap.

Årets sötaste: Roberts systers barn.

Årets fest (fylla): Mickes systersons 20-årsfest i Storvik. Jag var som 20 igen, släppte taget och drog min första karatefylla på länge, länge. Det var roligt (det jag minns), en bakfylla från helvetet, men utan större ångest dagen efter. Öland roots smäller väldigt högt i denna kategori också.
 
Årets kryssning: Julbordskryssningen med Robert. Den varade visserligen bara 4 timmar, men maten, sällskapet och atmosfären var top notch!

Årets plats: K-vägen <3 Det är här vi bygger vårt nya liv.
 
Årets citat/uttryck: "Universum", "Dra åt helvete".

Årets tidsfördriv: Messenger (skulle kunna bli en egen kategori detta år!), kramas, pussas, hemmapysslande, sociala medier, bio.
 
Årets vän: Sofie, den finaste, klokaste och mest empatiska människa jag har förmånen att ha i mitt liv. Detta år gav hon mig insikter jag behövde mer än någonsin. Allting händer av en anledning, och allt är precis som det ska vara just precis nu. Utan de tankarna hade jag lagt mig ner och dött kan jag säga.

Årets resor: Roadtrip i USA med Bea, André och Helena. Öland roots med Ann och Kalle. Dalarna med mig själv.  

Årets bloggämnen: Insikter, kärlek, samhörighet, återfall, fest, släppa taget, släppa in, 
medberoende, vuxet barn, Al-Anon, minnen, mörker, sommar, skrivande, tillfrisknande, rädsla, riva. 
 
Årets insikter: Jag insåg att mitt inre mörker, det destruktiva som bor inom mig, är lurigare och en större del av mig än vad jag trott. Jag insåg att jag är kärleksberoende och sockerberoende. Jag lärde känna mig själv som barn och förstod var jag kom ifrån. 
 
Frågor och svar om 2014:
 
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Rivit mina murar och släppt in en annan människa till fullo i en parrelation.

2. Höll du några av dina nyårslöften?

- Jag ska ge träning en ärlig chans, min kropp behöver nog det. Jag har köpt gymkort på ett nytt gym som öppnar 1 februari.
 
Får ändå säga att jag höll det. Jag har tränat regelbundet under större delen av året.
 
- Jag ska skriva klart min roman.
 
Nej, jag började knappt. Men jag har fått mer klart för mig vad jag vill skriva om, vilket jag bär med mig in i nästa år.
 
- Jag ska uppskatta det jag har mer och inte fokusera på det jag inte har.
Detta nyårslöfte var med mig ända fram till maj, då jag beslöt mig för att gräset trots allt var grönare på andra sidan. Jag hoppade, utan livlina. Jag har rensat ut mycket matriella saker och inte fyllt på med lika mycket nytt som tidigare. 

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, Lisa och Anders fick Joline.
Monica och Marcus fick en pojke som jag tror de bestämt ska heta Milo (som jag glömde bort!) 

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej, ingen nära.

5. Vilka länder besökte du?
USA.

6. Är det något du saknar år 2014 som du vill ha år 2015?
Arbetsglädje.

7. Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?
30/8- när jag och Robert gick på en date efter den turbulenta sommaren. Det var startskottet på vår resa.
14/10- min och Roberts årsdag.
 
8. Vad var din största framgång 2014?
Att jag fann den sanna kärleken (klyshigt, men förhoppningsvis sant).
 
 
9. Största misstaget?
Att jag la ner sjukt mycket tid och energi på fel person och höll på att tappa bort mig själv.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?

Har mått fortsatt dåligt på jobbet till och från. Har varit väldigt känslig för stress. Har värk i kroppen till och från, blir bättre av träning, men den rår inte på stressvärken.

11. Bästa köpet?

Min mobil- Samsung galaxy note 3.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Resor och mat.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Varje dag med Robert. 
 
14. Vilka låtar påminner dig om 2014?
Looptroop Rockers- Mitt hjärta är en bomb
Lana Del Ray- Born to die
John Legend- All of me
Gentleman- Heart Of Rub-A-Dub
Pharrell Williams- Happy
Emil Jensen- Inte vackrast i världen
Navid Modiri och Gudarna- Kung Midas
Magic!- Rude
Coldplay- Sky full of stars
Sam Smith- Stay with me
Kaliffa och Hoffmaestro- Det strålar så om dig
Roffe Ruff- Ingen kärlek
Major Lazer m.fl- Get free
Håkan Hellström- River en vacker dröm
Mange Hellberg- Simma eller sjunk
 

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Gladare!
 
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Stängt ute omvärlden och bara varit. Stressat mindre.
 
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Stressat. Skrivit på messenger.

18. Hur tillbringade du julen?
Tillsammans med Robert och hans familj hemma hos hans syster. 

19. Blev du kär i år?
JA!

20. Hur många one night stands?
0.

21. Favoritprogram på TV?
Torpederna

23. Bästa boken du läste i år?

Triologin "De utsatta" av Kjell Johansson.

24. Största musikaliska upptäckten?
Musik som beskriver den nakna verkligheten bättre än andra- Mange Hellberg och Roffe Ruff. Svensk musik har fått ett återuppsving i mitt liv, t.ex artisten Emil Jensen.
 
25. Något du önskade dig och fick?
Sann kärlek och bekräftelse.

26. Något du önskade dig men inte fick?
En specifik man jag trodde skulle kunna ge mig kärlek och bekräftelse, men som visade sig inte kunna ge mig detta. Är idag väldigt tacksam över att jag inte fick honom. Tack universum!

28. Vad gjorde du på din födelsedag 2014?
Jobbade först, blev uppvaktad med presenter, sång och blombud. Firade sedan i Kungsträdgården på "Smaka på Stockholm" tillsammans med vänner.

29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mer ledighet.

30. Hur skulle du beskriva din stil år 2014?

Långa sommarklänningar och färgglada kläder.

31. Vad fick dig att må bra?
Robert, mina vänner och Al-Anon.

32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Joel Kinnaman, alltid.

33. Vem saknade du?
Pappa och mina vänner som befinner sig på andra nivåer i livet just nu.

34. De bästa nya människorna du träffade?
Robert som jag träffade på igen i livet och lärde känna på riktigt.
Linus som gick från att vara min kollega till en fin vän.
 
Så var det dags för riktlinjerna för 2015, dvs nyårslöftena:
 
- Ta tag i mitt sockerberoende.
(Jag behöver verkligen kämpa med detta destruktiva beroende som drar ner mig snarare än hjälper mig).
 
- Röra på mig regelbundet för bättre hälsa.
 
- Uppskatta och vårda det jag har.
 
- Skriva roman.
 
- Fortsätta utrensningen av det gamla och fortsätta byggande av det nya.
 
 
 
Gott nytt år mina vänner! Jag tror på er och jag tror på nästa år. Var rädda om er ikväll och ta med er positiv energi in i nästa era <3

Du är magi

Julen blev för första gången sen barndomen något som kan liknas vid magisk. Jag firade tillsammans med Roberts underbara familj, min underbara familj. Tänk att jag som känt mig som en ensam satellit, hittat mina människor. 

Världens bästa pojkvän köpte även världens bästa julklappar. Jag har sedan jag var barn velat kunna spela gitarr. Jag och Robert har pratat om att lära oss tillsammans. På julafton drog han fram två stora paket, ett till mig och ett till honom. I mitt paket låg en röd gitarr och i hans en svart. Fick upp samma känsla som när man var barn och fick något önskvärt. Som när mamma och pappa hade köpt en cykel när jag fyllde tio. Mamma och pappa hade gjort något för mig tillsammans. Det var nog den stora grejen. 

Jag fick även biljetter till Thåström som jag alltid velat se. Som pricken över it hade Robert köpt röda bling smycken. Man kan nog kosta på sig att kalla mig bortskämd. Herregud, har aldrig fått så fina saker av en pojkvän! Oförglömlig jul <3 

Idag ska vi hem till min mamma och äta julbord. Har inga förväntningar. Hoppas bara på en trevlig kväll. 


Julen är trots allt god, på många olika sätt

Hej mina läsare! Hur mår ni i julstöket? Dör ni av stress? Längtar tills det är över? Jag var en av er i många år. Nu har jag gått från att vara Grinchen till julmyset själv. Vad det beror på? Jag fick det jag önskade mig allra mest i julklapp, en familj jag kände samhörighet med. Tack universum! 




Annars så jobbar jag på att äta ihjäl mig. Är så inne i sockerknarkandet att jag tappat kontrollen över det. Eller rättare sagt, jag försöker inte ens ta någon slags kontroll över situationen. 

Nästa år, då jävlar! Då ska alla dessa beroenden läggas på hyllan för gott. Har väl egentligen bara sockret kvar. Och kärleksberoendet då, men det är under kontroll. Just ju iaf, ber innerligt för att det håller i sig. Intalar mig själv att det är annorlunda nu när jag äntligen hittat rätt. Att jag nu ska sluta leta. Men kärleksberoende är så komplext på så många olika nivåer. Det är lurigt och tvistar min hjärna tills den ljuger och manipulerar sig själv. Lever en dag i taget och gör mitt bästa för att ta ansvar för det. Att jag inte spätt ut det med alkohol på över 4 månader har helt klart underlättat. Ni som förstår, ni förstår. Ni övriga, kämpa på! 

Önskar er alla en fröjdefull jul. Och snälla, tänk på barnen och håll er nyktra på självaste julafton! Det finns 364 andra dagar att supa på. 


Vem är jag?

Min profilbild

Mickis


Mickis- allt och ingenting? Jag är en tjej född 1986 som driver denna blogg sedan 2007. Bloggen har under åren haft olika inriktningar, men har sammanfattningsvis kommit att handla om livet som 20+. Fokus ligger på vardagens utmaningar och betraktelser, relationer, anhörigskap och medberoende. Jag skriver öppet, ärligt och direkt från hjärtat. Allvar blandas med humor och glädje blandas med sorg. Jag ger er min syn på livet. Ord växlas med bilder och bitar av ett liv tar form. Welcome to my Wonderland!